mickeoevis

Nu har du varit på sjukhuset snart tre månader.. Känns som en evighet!! Dina skador tycks vara värre en vad vi trodde.. Tänker ofta på dig! Och hur allt ska bli, bara just för dina barn.. Dom kämpar på, så mycket dom kan.. Livet är inte lätt.... När sånt här händer.. Men ja kommer alltid minnas allt roligt vi haft.. Och ja finns alltid för dina barn och dig.. Vad som en händer!!!!  Vad vet ja, hur kommer du vara, kommer ditt minne komma tillbaka? Kommer du vara den du var förr? Just nu känns allt så hopplöst , Men en sak vet ja.. Att du är en underbar vän, vad som en händer, Och en underbar Mamma till dina barn. Livet är en skör tråd. Ingenting är för givet. Tänker ofta att det är en dröm ja har drömt.. Men inners inne i mitt hjärta, vet ja att det inte är så.. Har så svårt att fatta att det är så här.. Gråter ofta av saknad..  Varför ? Undrar många, du måste ju leva ditt liv. Ja lever mitt liv, men ja måste också få vara ledsen. Hon är min vän , som ja saknar så otrolig mycket..  Ja försöker vara stark inför er alla, men det är inte alltid så lätt..  Men sak vill ja säga!!! Älskar  dig vännen !!! Va rädd om er ni alla andra!!! Älskar er med!!!! Puss o kram Evis